Godnatt kära överlevare!
Godkväll, klockan är halv ett och jag slutade jobba för drygt en timma sedan. Blev en sen kväll ikväll.
Även denna kväll har jag en igelkottshistoria att berätta om, denna gång samma tunnel och möjligen samma igelkott. Jag cyklade full fart i tunneln och såg en liten igelkott. Jag kliver av cykeln och parkerar den för att förbereda mitt farliga jag så jag kunde rädda liv genom att skrämma upp den ur tunneln, det funkade sisst. Jag stampade, hoppade och lät alla möjliga konstiga ljud. Det kom människor, några förvånade över mitt uppförande, några såg ut att förstå precis och vissa la inte ens märke till igenkotten och såg totalt förskräckta ut över mitt beteende en måndagskväll klockan tolv på natten. Jag förstår dom nu... Jag försökte tappert som den igelkottsräddare jag är men jag lyckades inte, han hade gett sig fan på att nå andra sidan där E4 väntade. Jag lät naturen ha sin gång och bad några extra gånger att den lilla skulle klara sig.
Jag tittade bekymrat tillbaka och skämdes över att jag gett upp. Vad var jag för människa egentligen?
Pappa som ringde då jag höll på som mest med rädda liv, sa tröstande att jag faktiskt inte kan rädda alla djur i världen. Jag gruvar mig redan över att cykla till jobbet imorgon...
Godnatt kära överlevare!
Även denna kväll har jag en igelkottshistoria att berätta om, denna gång samma tunnel och möjligen samma igelkott. Jag cyklade full fart i tunneln och såg en liten igelkott. Jag kliver av cykeln och parkerar den för att förbereda mitt farliga jag så jag kunde rädda liv genom att skrämma upp den ur tunneln, det funkade sisst. Jag stampade, hoppade och lät alla möjliga konstiga ljud. Det kom människor, några förvånade över mitt uppförande, några såg ut att förstå precis och vissa la inte ens märke till igenkotten och såg totalt förskräckta ut över mitt beteende en måndagskväll klockan tolv på natten. Jag förstår dom nu... Jag försökte tappert som den igelkottsräddare jag är men jag lyckades inte, han hade gett sig fan på att nå andra sidan där E4 väntade. Jag lät naturen ha sin gång och bad några extra gånger att den lilla skulle klara sig.
Jag tittade bekymrat tillbaka och skämdes över att jag gett upp. Vad var jag för människa egentligen?
Pappa som ringde då jag höll på som mest med rädda liv, sa tröstande att jag faktiskt inte kan rädda alla djur i världen. Jag gruvar mig redan över att cykla till jobbet imorgon...
Godnatt kära överlevare!
Kommentarer
Trackback
