När sommaren tog slut..
När sommaren tog slut tog också lusten att fortsätta gå i samma riktigt slut, vilket gör mig så frustrerad varje dag. Ständigt krav som gör de omöjligt att fortsätta som man nu gör, fast man tycker själv att man klarar av situationen rätt bra. Saken kunde ha varit mycket värre, mycket värre.
Jag som aldrig känt någon som helst lust att fly min kos har idag ingen större önskan. Gärna snart, gärna imorgon eller redan nu. Jag har alltid haft allt jag önskar runt om mig, vilket jag fortfarande har men lusten att bara ta mig till okända platser är så himla stor. Jag känner knappt igen mig själv. Jag har ständigt fjärilar i magen om att snart händer något stort, men självklart inser jag inte att det är jag själv som måste åstakomma något först. Vad är min största önskan?
Såhär på kvällskvisten ska man inte fundera, då ska man sova.
Imorgon väntar ännu en dag av jobb fast då, med en väldigt speciell person som jag stormtrivs med.
