Anna Linnéa

Men grattis, klänningen är klar och jag springer ner för att hämta kameran för en gångsskull. Letar i flera minuter men hittar ingen kamera, verken den Canon eller Nikon är hemma. Enligt pappa har han på något sett råkat ta med båda kamerorna till jobbet och här står jag nu ikväll, utan kamera och jag kan därför inte visa klänningen som jag knåpade ihop. Inget speciellt egentligen, men kul att visa upp. Det verkar uppskattas.

Jag är blek och fortfarande lite deppit. Allting är en sådan hemsk balansgång just nu, dessa hormoner. Dags att gå och borsta gaddarna, hoppa i pyjamasen och snutta kudden.

Imorgon är en ny dag.